helt plötsligt är inte bitterheten lika uppslukande. och mesjaget har vunnit, jag vill inte vara arg och taskig. det är ju inte jag. vi pratar med varandra, det har vi gjort hela tiden men nu pratar vi faktiskt. det är inte jag som bara öser ur mig allt och han som blir mindre och mindre. lite "hej du har förstört mitt liv men vi kan väl prata om det på ett vuxet sätt?" ilskan är borta. och då var jag ändå arg skitlänge för att vara jag. igår kändes det bra att skälla på honom. idag kändes det bra att vara snäll. de bittra knivarna i magen slutade hugga.
så kanske kan vi faktiskt vara vänner. jag är bra på att vara kompis. kolla på arvid den stackarn liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar