i want her to win the the queen title. once she's won the queen title, then she can concentrate on her work at school.

kollade på något helt sjukt program om barn i skönhetstävlingar. värst som alltid är ju föräldrarna.

på tal om päron så hänger jag väldigt mycket med mina just nu eftersom det är ganska isolerat här ute på landet. har ingen direkt lust att vara i södertälje heller så jag är här ute och gör lite vad jag vill och har det rätt mysigt. ikväll har vi haft lite kräftskiva och jag gjorde ett musikquiz.

nu sitter jag i soffan hos grannarna och kollar på deras enorma tv och virkar (när jag inte är på datorn då.) och tvn har en tendens att byta kanal av sig själv lite då och då. andra helt sjuka grejer händer i det här huset men så länge jag slipper vara själv här och så länge det inte är i mitt hus så överlever jag. det gör mig ändå inte lika rädd som barn i skönhetstävlingar.

valborg. innan allt det jobbiga. och tänk så snygg jag var.

mina bebisar.

i förrgår var jag hos mina små kusiner, alma och elsa. de är 3 respektive 1½ år gamla. det är inte mycket som gör mig så glad som att träffa dem, och det är himla synd att det inte blir oftare. det bästa jag vet är att få dra med alma på lite ensamtid och skämma bort henne. lillasyster drar rätt mycket uppmärksamhet annars. typ den sötaste ettåringen i världen. och hennes smeknamn är terrorelsa.

elsa satt i sin mormors knä i bara blöja och napp och var lite pömsig sådär. jag klappade henne på magen och kinderna och pratade lite lugnt med henne om hur söt hon är och sånt. och så helt plötsligt så tog hon ur nappen och lutade sig fram och gav mig en riktig smällkyss rakt på munnen. jag kommer nog leva på det väldigt länge.

alma fick tablettaskar av mamma (elsa också såklart) och tyckte att jag skulle ha en av dem. jag gav såklart tillbaka den men för en 3-åring med en syrra som vill ha allting så är det nog rätt stort.

ganska ofta önskar jag att de var mina barn. faktiskt.

i'm back. gipslös for now.

fick ta en liten paus igår för jag mådde så skräp. idag är det väl samma sak men jag är fast här i soffan, för nu kan jag inte gå längre. jag kunde gå med gipset och var nere till nästan inget smärtstillande alls. men så tog de bort gipset och nu kan jag inte gå alls och är uppe i full dos med tabletterna.

och jag är förbannad! för jag trodde att det skulle bli lättare när de tog bort gipset men det blev jättemycket svårare, och jag blir sur på mig själv för att jag ens har några förväntningar.

stackars mina föräldrar. jag som alltid är en glad fis har spenderat väldigt mycket tid i soffan med att deppa på senaste tiden. jaja, allting tar väl slut någon gång.

imorgon, imorgon!

då smäller det, smäller ordentligt! då ska gipset av. 8½ veckor med den här stora tunga plaststöveln. inget bad ingenting på hela sommaren.

så nu sitter jag i en stor fåtölj i pershagen, lyssnar på christer och planerar morgondagen. gå upp, klä på mig, dricka en yalla, åka till sjukan och ta bort äcklet, fira lite med mamsen, åka hem, bada i poolen, bada i bubbelbadkaret, duscha, åka ut på landet, bada i sjön. möjligtvis en dusch till. skulle ju kunna bada här nere på vår strand också men det är ju kallt.

det här är den första bra grejen som händer mig på väldigt, väldigt länge. vet inte förresten om det kan räknas som en bra grej eftersom en dålig grej var tvungen att hända först, men oavsett, det går uppåt.

änder gör mig glad.

vi fikade på bryggan i stallarholmen idag (vi bor en bit utanför stallis). det fanns massa änder med söta ungar. en and var så sjukt militant. hon blev så jäkla förbannad på en båt som simmade för nära hennes ungar så hon bara satte efter den, såg ut som en seriefigur. himla kul såg det ut. en liten and mot en stor båt. vad borde inte vi klara då?

jag har tröstshoppat.

eller ja, mamma har tröstshoppat åt mig. jag fick en klänning, ett par byxor, en kavajgrej på kupan, en allers (med en bärpåse i!!) och ditten och datten.

och så fick jag en new york-resa. fast den var ju faktiskt från larsa också.

så nej, det är inte så synd om mig. men det har jag väl kanske aldrig sagt heller.

jag kollar på rachael ray.

de applåderar ost.

fetaost!

wohoooo! klapp klapp klapp!

mozzarella!!!!

waaaaaaa!!! rasande applåder.

jag klippte mitt hår.

i ett litet anfall av ångest och ilska klippte jag mitt hår. chop chop slitna toppar borta. chop chop 5 centimeter kortare.

för apparently så är jag en riktig klyscha till drama queen. man får reda på saker om sig själv varje dag hörrni.

när jag är ledsen.

då klappar lotta på mig mitt i natten och säger att jag ska få hennes finaste mysbyxor.

jag är väldigt tacksam för det jag har.

en sak till bara.

det kanske verkar som att allt det här händer bara jättesnabbt. hur kan jag lösa allting på ett par dagar? vill bara säga att så himla mycket bättre mår jag inte, försöker bara komma på hur jag ska göra det. det här har väl varit en sisådär 9 månader in the making. sen i höstas. och jag kan inte ligga och gråta, och tycka synd om mig själv. inte längre, inte hela tiden. men ibland kan jag det.

pinsamt privat.

han (ni vet, han) ångrar sig, vill ha mig tillbaka. nu har vi det sagt.

jag skulle ju inte vara så himla privat här, men jag märker att det hjälper. jag kanske tar bort allt det här sen. så var ska jag börja? jag började må dåligt i höstas, fysiskt. och det slutade aldrig. jag hade blödningar i magen, lederna bråkade, jag fick epilepsianfall och så vidare und so weiter. han (han) mådde inte så bra heller, psykiskt. och jag ville såklart bara ta hand om honom och glömde liksom bort mig själv. och jag började också må dåligt, psykiskt. sen hände en massa annan skit (sjuk, sjuk, sjuk) (hela, hela tiden) och sen dog en av de finaste av de fina. och världen bara stannade. och jag lät inte mig själv sörja riktigt, det gick inte. jag var tvungen att ta hand om min bästa vän, och om honom (honom). begravningen kom och jag var så ledsen, men jag var liksom inte ledsen för min egen skull utan för de andras. de två viktigaste i mitt liv då. efter begravningen opererades jag och det blev mycket jobbigare än jag trodde. jag hade så ont och det hade inte gått så bra som jag ville och med alla de känslorna kom känslorna från resten av året också. jag ramlade bara djupare och djupare ner. jag försökte att inte visa något, för jag ville ju inte att han (han) skulle må ännu sämre än han redan gjorde, utan jag skulle ju reda mig själv. jag började kapsla in alla mina känslor och till slut var hela jag instängd i mitt huvud. bilder började helt  utan varning dyka upp i huvudet, av allt hemskt som hänt. bilder av jakob, på sjukhuset. djupare och djupare. nu kändes det som att även om jag hade honom (honom) alldeles nära mig, även om han rörde vid mig så var jag helt ensam. och herregud vad jag försökte ta mig ur det. och vad jag försökte kommunicera vad jag kände. men det var så svårt. samtidigt skulle vi påbörja vårat liv tillsammans, flytta ihop. båda var livrädda. sen satt vi en dag och jag hade panik över att vi inte skulle träffas på en vecka och försökte att inte visa det och då gjorde han helt plötsligt slut. mitt i en mening. bara sådär. och allt blev svart.

dagen efter började jag med pillrena jag funderat på så länge, och de kommer inte lösa någonting, men kanske gör de att jag inte hamnar lika djupt i svackorna. och de här dagarna när jag bara legat och gråtit har jag i alla fall kommit fram till något väldigt viktigt. jag måste tänka på mig nu. jag tänker göra precis som jag vill. kanske har han (han) en plats i det, men kanske inte. dock förstår jag honom mer nu än för några dagar sen. mer nu än när vi var tillsammans. äntligen har vi kunnat prata på riktigt och jag kan se hur saker och ting blev som de blev. det är ju bara det här att det som hände hände, och det går inte att bara komma över. hur ska man kunna förlåta något sånt?

här är i alla fall åtgärdsplanen för mitt liv:

• jag ska bo i lund hemma hos tess och sussie, och kanske åka omkring lite, vara hemma en del.
• jag ska vara sjukskriven på halvtid och försöka att må bättre i kroppen. komma underfund med varför allt bara pajar hela tiden.
• resten av tiden ska jag ta igen det jag har missat i skolan.
• efter hösten har jag antagligen ett rum, tess gamla.
• jag ska vara nykterist, fortfarande faktiskt. glöm det där om att jag inte skulle vara det.
• jag ska gå på stickcaféet varje vecka.
• jag ska gå på malmöfestivalen för första gången.
• jag ska hänga på nationen.
• jag ska gå och prata med någon. helst en kurator, för heja socionomer.
• jag ska ju tyvärr inte ha några fiskar, men jag kommer ha en katt som hatar alla. han är lite min. slagathor (men han kallas för släggan.)
• jag vill att martin ska krypa. bara för att det känns bra. oavsett om jag vill ha honom så vill jag ju att han ska vilja ha mig. så himla moget dårå men lite självisk får man vara.

om någon har läst så här långt så kan jag meddela att jag har aldrig skrivit såhär mycket i bloggen. kanske tar jag bort det sen. eller så får det vara kvar.

vuxet var det ja.

"jag skriver om dig på bloggen."
"det är okej att du gör det."
"jag skriver att du luktar illa."
"det är också okej, det är ju sant också."

mesjaget och bitterheten.

helt plötsligt är inte bitterheten lika uppslukande. och mesjaget har vunnit, jag vill inte vara arg och taskig. det är ju inte jag. vi pratar med varandra, det har vi gjort hela tiden men nu pratar vi faktiskt. det är inte jag som bara öser ur mig allt och han som blir mindre och mindre. lite "hej du har förstört mitt liv men vi kan väl prata om det på ett vuxet sätt?" ilskan är borta. och då var jag ändå arg skitlänge för att vara jag. igår kändes det bra att skälla på honom. idag kändes det bra att vara snäll. de bittra knivarna i magen slutade hugga.

så kanske kan vi faktiskt vara vänner. jag är bra på att vara kompis. kolla på arvid den stackarn liksom.

nä jag är inte bitter.

på vissa sätt är det bättre idag. på andra sätt är det så mycket, mycket sämre. men lotta är här och försöker muntra upp mig, och alla är fina och skriver och ringer. satt och grät i telefon igen med arvid. han får mig att må bättre och han är fin som ringer.

annars är min bästa terapi att prata med honom (ni vet, honom. he who shall not be named.) berätta för honom exakt hur jag mår och vad han ställt till med. och skälla. jag tror jag ska bli mobbare i nästa liv. det funkar verkligen att lägga över sin egen ångest på andra. det är ju så bra för karman också.

dagen.

sov ingenting, gick upp vid åtta när lotta kom hit. grät. grät grät grät. ringde afb för att se om jag möjligtvis kunde få tillbaka mitt rum, men det låg redan ute för uthyrning så nu är jag officiellt hemlös och hopplös. sen ringde jag sjukhuset för att försöka få en tid för avgipsning i stockholm. hade ju en i kalmar eftersom jag trodde att jag bodde på öland, men så var det ju inte. grät grät grät i telefon. sköterskan var så fin, kerstin hette hon. hon tröstade och sa att hon visste hur det kändes att bli lämnad och att det kommer bli bättre. och att jag kunde ringa henne och prata när som helst. jag tänkte ta kontakt med kuratorn där, det tycker nog alla är en bra idé. sen pratade jag med nästa sköterska. grät då också. konstigt att jag kan gråta så mycket samtidigt som jag känner mig alldeles död inuti. död och rutten. död och rutten och bitter.

för jävlar vad jag har blivit lurad.

äta och sova är ändå överskattat.

det känns som att jag aldrig kommer kunna sova eller äta igen. jag är hungrig och trött, men tanken på mat gör mig illamående, och när jag lägger mig vrider jag mig bara. jag har drivits över kanten och nu hittar jag inte tillbaka. den jag var tyckte inte han om och jag ändrade på mig. varför gjorde jag det? hela jag är borta och nu måste jag bygga upp ett nytt jag och jag har glömt hur man gör.

tack för alla fina ord.

ps.

det där kändes bra. ds.

dilemmat. åh dilemmat.

jag kan ärligt säga att jag i stort sett aldrig talar illa om någon annan. gör jag det är det av ganska extrema anledningar. jag försöker se det fina i människor. just nu vill jag snacka så mycket skit! jag vill avslöja allt möjligt, och risken är att jag gör det. och believe me, han kommer förtjäna det. ni vet alla de här grejerna någon gör i ett förhållande som man stör sig på? och så är man så kär så det gör ju liksom ingenting. alla de grejerna har jag tänkt på idag, och utan förälskelseglansen (som by the way inte har varit där på ett tag) så gör det helt plötsligt nåt. alla dem vill jag avslöja. här. och a woman scorned har ju sin rätt.

men så kommer mesjag och vill inte att man ska tala illa om andra, och vill att vi ska vara vänner ändå, trots att han behandlat mig såhär. jag vill ju bara att alla ska tycka om mig, inklusive han.

framöver kommer mesjag och crazy avenger-jag att slåss lite tror jag.

han fiser något helt förskräckligt. helt öppet och överallt. de luktar som att ett dött djur krupit upp i hans tarmar bakvägen och sedan dunstar bort små pustar i taget. en gång var det så illa att jag fick sova med ett doftljus tänt bredvid sängen.

första varningstecknet.

han luktade inte gott. jag kan knarka killars lukt i timmar. innan har jag alltid sovit i t-shirten min guy at the moment hade haft på dagen, och gud vad jag sov bra då. funkade inte här, de luktade inte gott.

nån dag ska jag sova i en väldoftande, använd herrtisha igen. inte snart, men nån gång.

kalla mig zaida.

jag drömde att vi gjorde slut inatt.

es ist alles.

killen jag dumpade mitt ex för. killen som sa att han aldrig hade älskat såhär. killen som jag sa upp mitt rum för och flyttade till öland för. killen jag satte mitt liv på paus för. killen som jag pratade om framtiden med. killen som sa att han skulle spendera resten av sitt liv med mig. killen som senast idag pratade om att gifta sig. med mig.

killen som förstörde mitt liv. killen som tyckte att vi hade "dålig energi". killen som inte ville försöka mer för då kanske vi skulle bli osams. killen som är anledningen att jag får börja på antidepressiva. killen som har gjort mig hemlös. killen som har gjort mig hopplös.

den killen. han var inte så bra trots allt. nu ger jag upp ett tag.

det är för varmt för att blogga.

faktiskt. kanske ikväll kanske.

menade inte att ljuga.

men vårt internet dök inte upp förrän igår, i linneryd. själva är vi på en ö i mälaren. en bit bort alltså. nu sitter jag på grannens trapp och snor deras trådlösa. blir alltså inte så mycket uppdateringar i bloggen de närmaste dagarna heller.

puss puss!

(på söndag kommer mamma med internet.)

hollywood - stjärnor, sex och skandaler.

på sommaren läser jag alltid tokmycket böcker, och eftersom det blir rätt dyrt så handlar jag och min mamma dem på kupan eller andra små gulliga loppisar. besökte kupan i borgholm och köpte med mig 3 kvalitetsböcker. en harlequin och så två i serien topaz (obviously från 80-talet.) och herregud vilket snusk! värsta värsta jackie collins-stylen, jag sitter liksom och rodnar när jag läser. det där var den första. nu tänkte jag börja på den andra. den har också en härligt stylad kvinna på omslaget, den här gången med pudelfrisyr. asasnyggt.

(ska jag säga, med den eviga pudelfrillan.)

(och knappt något modesinne heller, för den delen.)

(min mormor säger att jag inte bryr mig om hur jag ser ut.)

(får verkligen inte texten att lägga sig rätt. dumma blogger.)

sommar sommar sommar.

hejsiluring.

har ju inte visat mitt nya gips. det är som det andra, fast utan glitter, större och med en sko. sen packar jag väl inte riktigt så mycket lår som det ser ut på bilden, vet inte riktigt hur jag har lyckats. se till det andra benet för en mer rättvis bild. som tjej måste jag ju påpeka det här.

nu är jag själv i huset i vik, för jag somnade när alla andra skulle iväg och göra saker. eller själv och själv, martins mamma har hyrt ut en del av huset till en dam som säljer kläder. jag är sjukt nyfiken på vad hon säljer men det finns 3 problem. jag kan nog inte ta mig ner dit, jag är alldeles för blyg för att ta mig ner dit, jag är rädd att jag hittar något jag vill ha för jag är pank som en dank.

auf wiedersehen!

ursäkta (tap tap, this thing on?)

hittade jag just på ordet flanöra? reflekterade inte ens över det när jag skrev det. kom på det nu.

*googlar*

jepp, hittade på det själv. heter visst flanera. jaja.

hälsningar linn, crazy baker of smörgåstårtor.

vik.

det här är min hund. när hon har rosett ser hon ut som en tjej, och världens sötaste tjej på det. nyss fyllda nio år min lilla darling men fortfarande en valp.

nu är jag i vik och ska spendera helgen med martins familj och att flanöra österlen lite grand. vi stannade på vägen vid ett slott och matade änder i skymningen. änder är lite av en favorit för mig, ska nog kidnappa några änder och låta dem bo utanför mitt hus i höst. fast nu när jag tänker efter finns det faktiskt massa änder rätt nära redan. väntar nog lite med andnappningen.

sov gott alla fina. för ni är fina, allihopa som läser här tycker jag. och lite koll har jag allt.

the man i wish my man smelled like.

drejing in the näck.

linn uninternational.

förut var det människor inne här från all over the world. frankrike, australien, norge, usa och säkert flera andra. många var det i alla fall, det kommer jag ihåg. no mas. nu är det bara sverige som läser. jag får trösta mig med att gabsen flyttar till wien idag och då får jag ju lite mer diversity här igen. skönt, gillar inte att känna mig instängd på det här sättet. men hej sundsvall, ljungbyholm, malmö, stockholm, södertälje och några andra jag inte kommer ihåg! sen suger jag på geografi också så jag har ju ingen aning om vart någonting ligger, jag ser bara små flaggor och det var så trevligt och mångkulturellt förut.

och ja just det.

sen tänkte jag ju leka lite ghost med martin när han drejade och samtidigt ta kort på det. han var aslöjlig och ba "du stör!" eller "du förstör min balans" eller "sluta ta kort på min snopp!"

så jäkla omogen.

moget linn, moget.

jag kollar in lakan och sånt jag vill ha på h&m home och försöker få med martin. han är inte alls inresserad utan vill bara dreja ute på däcket. naken. så jag tog kort på det hela som hämnd och snart kommer bildbevis. ja, och så sjöng jag ju paparazzi såklart. det finns en lady gaga-låt för varje tillfälle ska jag berätta för er.

ynkel.

gå upp, ha jätteont, vara förkyld, snora, hosta, ta på mig mysbyxor, lägga mig i soffan, tvinga martin fixa frukost, lägga mig i soffan. och så vill jag göra ett ljud som låter typ "flööööhhh".

åt förresten asgoda kronärtskockor igår. 10 spänn styck på grossen, kap!

aquarius.

jag har fått ett akvarium! nu kanske ni tänker "vadå "jag"? ska inte du flytta ihop med lunsen?" men han är inte så pigg på hela akvarieidén så det är faktiskt bara mitt. han vill ha fiskar i en skål och det tycker inte jag är särskilt djurvänligt så jag vill ha ett akvarium. och då sa min underbara vän gabbi att hon har ett över eftersom hon flyttar till wien imorgon och jag ba "ja ja ja!(!)" och det är mycket finare tycker jag än ett vanligt akvarium. vi har varit och researchat fiskar och så nu (gått i en djuraffär och åhat oss. med oss menar jag jag.) och jag längtar tills vi fått ordning på vårt hus så vi kan hämta hem några små gullefiskar.

chocken i det.

nu har jag internet igen, och kommer antagligen ha det typ för alltid. har massor att skriva om, måste bara vila lite för jösses amalia att man kan ha såhär ont hörrni.

intronet?

det är ju jättekrångligt att hålla i gång bloggen när jag far och flänger så mycket. imorgon ska vi skaffa oss ett ordentligt internet, sånt bärbart. jag har redan ett men dels är det jättedyrt för det är sånt man fyller på, sen funkar det inte jättebra ute på landet och så. sjukt vuxet egentligen, nu ska jag och min blivande sambo fixa internet som vi ska dela på. bladiblabla. så nu spånar vi på vad vi ska hitta på för barnsligt för att väga upp det här. hittills: göra bomben från en brygga en gång i veckan resten av bindningstiden; skaffa en fisk och kalla den bajskorv (fast vi kom på att det är ju att stadga sig och det är också vuxet).

nu vill jag inte skriva mer om det. nu vill jag skriva om fiskar. jag tänkte skaffa en fisk i en skål. eller ett väldigt, väldigt litet akvarium. jag kan inte leva utan husdjur och det är förbjudet att ha pälsisar där vi ska bo, så det blir en fisk. eller fesk som martin säger. och sen ska han vara feskagobbe. och ovanför skålen ska vi hänga våra feskegobbetavlor som vi har. åh vad fint det här kommer bli hörrnini.

pöss! (höll på att skriva pöls, som i pölsa men jag är ju veggo så det funkar inte.)

ge mig lite gammal hederlig svenssonkyla tack.

det här är för varmt för mig. alldeles för varmt. jag är inte en av dem som gnäller när det är kallt, inte ens fast jag får ont i lederna. jag gillar att ha massor av kläder på mig och koftor och täcken och mys. och det här huset känns som en bastu slash mikrovågsugn. inte går det att öppna heller för då sticker nån katt eller så. igår och idag har vi varit i tess sommarstuga och där var det verkligen sweet relief. öppnade där det gick och hade det bara fint. såg om en av mina favvofilmer, st trinians. dreglade lite över colin firth, det vanliga.

nu jobbar vi här med att göra en uppsättning blandband till bilen och jag lagar lite mat. trots värmen är det ändå rätt fint, och imorgon får jag träffa min store luns igen.

golden eye.

jag är fortfarande i karlskrona. skulle ha hängt med tess och hennes syrra på stan men lederna protesterar något fruktansvärt just nu, så jag orkade helt enkelt inte. ikväll drar jag och tess till hennes landställe i ronneby. planen är att elda lite, äta grillchips, dricka cola och se skräckfilm. vårt vanliga med andra ord. eller förresten, det här blir första gången vi äter grillchips på våra myskvällar. vi har nämligen hittat några vi båda kan äta (vegetariska och som jag tål.) mycket intressant för alla kan jag förstå.

jag har en beundrare här i karlskrona, en katt som heter tea. samma katt jag lagt upp bild på förut när hon låg på min mage. det verkar vara hennes favoritställe, den är väl mjuk och skön. mindre mysigt när det är klockan sju på morgonen och hon börjar slicka mig i ansiktet när jag inte ger henne uppmärksamhet. sen gillar hon att förfölja min rullstol, på håll. sen jag började spela golden eye på nintendo 64 har jag ju velat vara spion så det är skönt med nån som spelar med i min fantasi.

hoppsan.

skrev ju ett inlägg om morden i södertälje. och det pingar visst hos dn så att alla som läser artikeln kan se min blogg om de har lust. 100 personer läste det inlägget på mindre än en timme. det är väl ungefär så många som läser totalt här en bra dag. och det är väl trevligt, och jag hoppas att mitt inlägg inte uppfattas som stötande på något sätt. jag har nämligen inte någon särskild uppfattning om att det är invandrare som ställer till det i samhället, jag tycker heller inte att man kan kallas för invandrare när man är född och uppvuxen i sverige, oavsett var föräldrarna kommer ifrån. jag skulle nog vilja säga att jag tycker att det är extremt obehagligt med främlingsfientlighet och rasism. därför tycker jag inte att det är okej med sådana kommentarer här, hur seriösa eller oseriösa de än är. och dem tar jag bort!

för att fortsätta med deppet.

i min familj äter vi skaldjur typ all the time. kräftsäsongen för oss pågår från 1 januari till 31 december. och det är ju bra och gott och nyttigt och allt det där. det känns verkligen hemma. så häromdan såg jag en bild på kräftor och magen liksom vände sig. jag har ju slutat äta fisk och kött för det mesta men har ändå kunnat äta skaldjur. nu tror jag att det kanske är slut på det. för jag tycker så himla himla synd om de små stackarna. vi får väl se när jag är hemma hur det går. om jag petar i mig kräftor eller om jag får sitta och tugga på en ostmacka. jag som bara skulle sluta med kött för att må bättre med magen och så, nu har det visst gått så här långt. så kan det gå.

ps. kräftan på bilden är i högsta grad levande. ds.

dagens södertälje.

mord i ronna. två människor döda varav en fotbollsspelare i assyriska. det är sjukt vilka kontraster det finns. bara en bit bort, utanför södertälje, växte jag upp. där är det värsta som händer småkillar med trimmade moppar som låter för mycket, bortsprungna hundar och en och annan tonårsfylla. nu sker det ju säkert massor vi inte får se bakom stängda dörrar, men om jag får generalisera lite. det gör mig sorgsen i alla fall att min hemstad är ett sådant kaos.

at the mo.

jag ligger och lyssnar på filip och fredriks podcast för aftonbladet och spelar datorspel. business as usual.