ibland blir jag ju bara lycklig.

i tidningen idag.

i södertälje misslyckas flest med att köra upp, och så det här. jag blir så förtvivlad och arg. jag har små kusiner som gillar biblioteket, och så ska det inte ens gå att vara trygg där. hela den här världen är fel. jag vet att såna saker kan hända var som helst, men jag tänker verkligen aldrig aldrig aldrig flytta tillbaka till södertälje. mina ungar ska växa upp på landet och därmed basta.

det finns en kille, som heter kalle.

jag är i karlskrona, hos tess familj. som förresten börjar kännas lite som min familj nu, de påstår att de adopterat mig. och herregud vad jag blir ompysslad. tess mamma som är läkare sitter på kvällarna och funderar på vad jag ska äta och dricka för att få i mig allt jag behöver för att läka så bra som möjligt. "men ta en banan nu", "ät lite chips", "drick något annat än vatten". jag försöker återgälda allting genom att laga mat, men även där känns det som att det är jag som vinner. de är världens petigaste människor när det kommer till mat och man måste göra allting i olika skålar och greja men maten igår fick betyget "bättre än restaurangmat". ikväll ska jag göra risotto, har aldrig gjort det förut. och imorgon blir det min paradrätt twice baked potatoes. intressant att göra allting veganskt också. vill bara påpeka att "laga mat" innebär att jag får sitta och berätta vad andra ska göra samtidigt som jag skär lite grönsaker och gör en pesto. inte så jobbigt alltså.

nu ligger jag i sängen och segar och väntar på att citodonen ska kicka in. tess ena syrra, alex, håller på och gör en kopp te till mig. snart kommer arvid hit och ska tvinga ut mig på rullstolspromenad. jag har väl varit lite ljummet inställd till det här men vad gör man inte efter lite känslomässig utpressning. nej men äh, jag gillar väl också att "umgås" och sånt.

jag har firat midsommar.

det tog ganska lång tid. från onsdag till söndag. det är visst det öländska/småländska sättet att göra det på. och jag har varit ett kolli, är det fortfarande. kan liksom inte röra mig. men så här såg det ut på midsommar. bild courtesy of hilde.

villa de pjodd.

imorgon flyttar vi in i pjoddadungen där vi ska fira midsommar. jag skulle kunna berätta varför det är megajobbigt, men jag tror jag låter bli. jag kan däremot berätta varför det ska bli så sjukt jäkla urakul. världens bästa människor ska samlas och bara umgås i dagarna 3 (eller 4, eller 5 beroende på hur länge man vill stanna) och jag vill inte fira midsommar på något annat sätt. jag misstänker att vi kommer gråta en del, men faktiskt kan man ju skratta så man gråter också. det har jag verkligen ingenting emot. sen får vi se hur många som kommer därifrån med brutna ben och inre blödningar efter att ha tävlat om vem som är bäst på att köra rullstol. jag har liksom redan räknat bort hela idén med att jag faktiskt kommer få sitta i den någonting. tur att jag har 19 pers som kan bära mig.

hej kompisar!

hann aldrig skriva igår. var på sjukan och bytte gips och vann ett vad. jag hade slagit vad med martin om att sköterskorna skulle kommentera hur mitt nagellack matchar gipset, och nog vann jag alltid! så han bjöd mig på lurre.

och, stora nyheter här! jag får gå lite nu! min reumatism har blivit så bad av allt det här att jag inte kan köra rullstolen längre så nu får jag linka fram korta sträckor inomhus. det ni!

nu har martin gjort frukost till mig. au revoir!

jajemen.

ligger i sängen, kollar på firefly och dricker cola. mys.

idag.

vaknade lycklig, sov äntligen ordentligt, i martins famn. klippte martin, blev jättesnyggt. han vill raka av det. han är ett apmongo. fast ett gulligt apmongo. följde med martins kusin jacob och blev bjudna på lunch av hans föräldrar. stannade kvar och kollade på bröllopet. grät som en lipsill. skrattade så jag grät när jacobs pappa zappade sin fru med den elektriska flugsmällan. jag hade precis berättat för honom att elaka människor lever längre. blev bjudna på middag. åkte hem hit och dukade upp världens megafika framför batman (den med adam west) med jacob och hans tjej sofia. sofia somnade i soffan, men först hjälpte jag henne installera sims 3 på datorn. nu gillar hon mig. jacob väckte henne och hon gick hem. nu ligger jag i sängen och har ett glas cola. sjukt bra dag.

konsten att vara en kluns.

på 2 veckor har jag nu ramlat ur min rullstol 3 gånger. tre. idag voltade jag baklänges över en tröskel och låg sen som en sköldpadda med gipset i vädret och ojade mig tills martin kom farandes och hjälpte mig upp. nu känns det som att halva armen (som tog vägen via dörrkarmen ner på golvet) är ett blåmärke. fast det är nog bara en fjärdedel. men det känns som halva. en fjärdedel är rätt mycket det med i och för sig. det i kombination med de andra 2 gångerna jag har ramlat, de gånger jag har lyckats klämma händerna mellan stolar, väggar och rullstolen, och när jag slagit benen i rullstolen när jag tagit mig i och ur den resulterar i att jag är rejält mörbultad nu. ja och så går jag på jättestarka blodförtunnande också så hela jag är en bula och ett blåmärke. har ett blåmärke bredvid en av mina tatueringar i exakt samma form som tatueringen nästan. ska ta kort och visa.

fast det här är ju egentligen inget ovanligt, jag gör illa mig jämt. är ganska känd för det i min bekantskapskrets. blir bara något jobbigare med nyopererade ben.

klagoblogg, det är vad det här är. fy.

saker som gör mig glad just nu.

somnade inte förrän klockan åtta imorse för att jag mådde så skräp, och sov till två. ganska misslyckat. men då väljer jag att tänka på saker som gör mig glad istället.

• att jag fått in recept på massor av mina bästa smärtstillande. (yes!)
• att martin klappar på mig i sömnen, det gör mig pretty darn happy. han älskar mig i sömnen liksom.
• att jag ser om firefly, älska älska älska!
• att vi har ett sprillers avsnitt av true blood att kolla på.
• att jag har fastnat i sims 3 igen. den här gången döper jag alla i familjen efter karaktärerna i bones. jag skulle kunna skriva en lång redogörelse för min familjehistoria, men jag besparar er det.
• att rådjuren och hararna finns precis utanför fönstret hela tiden. häromkvällen fick vi se två stycken springa omkring och leka och stångas. sen fick vi se ett rådjur stå i nån slags yogapose och slicka sig själv i baken också. mycket intressant!
• att jag äntligen köpt hårspray efter att ha varit utan i flera veckor. nu kan jag finally få min fix varje dag. är lite smått beroende. men så har jag ju sveriges mesta hår också.
• att vi åkte till kalmar och åt sushi igår och när jag gav martin min sista bit sa han att jag är det bästa som har hänt honom.
• och city gross, city gross gör mig glad.

första sommarlovsdagen tillsammans.

den började bra med mysfrukost till havsutsikt och så kollade vi på little britain. nu ligger jag i sängen och vill bara försvinna för att allt gör så ont. vet inte om det är för att jag klämde min hand eller för att den är inflammerad, men svullen är den och ont gör den. ovanpå allt annat liksom. blergh.

sommarlov, så jätteskönt med sommarlov ska bli.

då är man ledig hela långa dan.

nu har martin sommarlov, så då känns det äntligen som att jag har det. det firar vi med att ha mys i soffan med våra spel. den här gången jag på sims 3 och han på final fantasy xii. och så festade vi till det och packade ihop rullstolen och drog till minigolfen. där lyckades jag spela en halv bana innan jag gav upp och lyckades byta våra klubbor mot en jättestor glass (med strössel!), och så kollade vi på kameler istället. hela tiden var jag iklädd pyjamas. jag har bara gett upp det här med att försöka vara snygg i gips.

det här är nog min bästa kväll på mycket länge. martins med för den delen. vi bara ligger i soffan och är glada. livet börjar bli fint igen.

lite störande.

nu sitter jag i rullstol till och med när jag drömmer. inte bra alls. sa till martin häromdagen att jag inte ska hamna i en rullstol state of mind utan bara se det här som något högst temporärt. så otroligt jobbigt att vara så fast bara, svårt att se en ljusning.

hej jag är hemlös.

den här sommaren är jag hemlös. kommer få flytta omkring lite men ha min bas här på öland. rummet i lund är inte urflyttat men jag kommer inte in där just nu. allt det här får mig att längta så otroligt mycket efter huset vi får i augusti. jag vill inreda och packa upp och fylla frysen med bakat och lagat och bjuda hem folk. i juli ska jag hänga en del på landet (när jag får gå på foten igen) och då blir det massa loppisar. vårt hus är liksom inte riktigt ett ikea-hus. det kommer såklart bli en del förvaring och så därifrån, men jag vill ha lantkänsla. det är mer jag också.

det här gillar jag lite, för att det är blandat gammalt och nytt. sen kommer jag nog inte ha jättemycket rosa och lullull men det är mer känslan jag försöker förmedla.

det här är jättelikt vårt sovrum. snedtak, gammal dörr, fina golv och ett mysigt skrivbord där jag tänker ha min symaskin som jag har fått! den här bloggen kommer verkligen bli helt överöst med inredningsbilder i höst. det lär gabbi gilla.

jag ska försöka blogga lite mer framöver, men det är knaggligt internet och när martin är hemma vill jag vara med honom hela tiden. pussar!

att bo på landet.

vi har en alldeles nyfödd rådjursbebis på tomten. vi stod och stirrade på den och åhade oss genom fönstret i 10 minuter. det gör mig alldeles lycklig.

sen att en larv förpuppat sig i min handduk, det väljer jag att inte tänka på.

bleu.

i bipacksedeln till sprutorna som jag tar står det att man ska alternera sidor på magen. det har jag gjort, ett tag. nu är det typ hitta en punkt på magen som inte är blå. fantastic life hörrni!

myslarsa.

jag hör min pappa snarka ända från övervåningen. lite mysigt på nåt vis.

kolla den här killen då.

han är det bästa jag vet. imorgon ska vi sova ihop. i samma säng! det var ett tag sen kan jag berätta. oj vad jag längtar.

kanske min bästa någonsin.

idag hade syrran studentmottagning och jag passade på att bjuda hit min kompis mitch. när han skulle gå kramade han mig och så sa det "pop!" han frågade vad sjutton det var som lät och då var det örhänget som liksom borrat sig in i huvudet. det är ju bara sjukt. gjorde svinont men jag blev så förvånad att jag bara skrattade. nu har jag plåster bakom örat. det kan man ju också ha.

såna var det fast rosa. måste klippa av stiften och fila ner dem lite.

hallihallå!

jag är i täljetown, syrran tar studenten. på återhörandes!

boundaries.

drömde att jag ringde mitt ex när han var och hälsade på sin nya flickvän. skulle jag väl kunna göra om jag verkligen ville nåt, men nu var det bara för att prata i en halvtimme eller så.

vaknade upp med känslan av att jag är en människa utan gränser. för att inte tala om honom då.

operationen, en studie. del 2.

herregud jag dör.

nu blev jag glad igen.

för den här sidan är verkligen det bästa på länge. jag älskar ordvitsar, det är de bästa vitsarna tycker jag.

ursäkta förresten för de urakorta inläggen nuförtin. jag är bara så seg. soon things will go back to normal. inom 3-7 veckor.

och så har jag på mig min ac/dc-tisha.

men jag lyssnar inte på ac/dc, utan jag lyssnar på tributebandet hayseed dixie. för det är så det ska vara.

lyssnar på lou reed.

och kollar lou reed i tweed. livet är lite sorgligt.

awesome.

helt awesome.

dagens äventyr.

lyckades slänga en colaburk på golvet och sen var det ju värsta paniken att torka upp colan från mattan. så jag rullade iväg till köket och hämtade papper och rullade tillbaka. klättrade ur rullstolen och torkade upp colan. så långt allt bra. men sen skulle jag ju ta mig upp i rullstolen igen och där tog det stopp. kom inte någonstans. så jag ringde martin och hörde mig för när han skulle komma hem egentligen och det var ingen längre stund kvar så det var ingen fara, och christine gick på tv:n. men till slut lyckades jag kravla mig fram till en ganska låg fåtölj och häva mig upp och därifrån ta mig till rullstolen, så martin behövde inte komma och rädda. sen gjorde jag en ugnspannkaka med fejkon, det var gott.

jahaja.

nu är foten gul.

här är en yellow foot tortoise.

så himla svårt.

min hy har blivit så dålig på senaste tiden, och det är skittrist för jag har alltid haft jättefin hy. och jag har tappat bort min cover all från make up store, så jag känner mig ännu fulare. nu har det kommit cover all 2.0 och den är på extrapris just idag. grejen är att jag verkligen behöver spara in på mina pengar, så det är jättesvårt det här! får klura på det ett tag till.

min nemesis.

det här är min värsta fiende just nu. jag är i nån riskgrupp för blodproppar så jag måste ge mig själv sprutor varje dag. och jag är rätt okej med sprutor, ger mig själv flera i veckan normalt. men varje dag! shit vad jag hatar det. så på kvällen lägger jag fram en spruta på bordet och börjar förbereda mig själv mentalt. sen tar det ett par timmar innan jag faktiskt tagit den. under de timmarna får martin höra ganska mycket gnäll. för jag dör på det här! drygt 3 veckor kvar, jag försöker hålla ut.

och nu då.

nu hoppade en kille med sin cykel över sex människor. och jag beter mig som om jag vore hans farmor.

eh.

och nu fick jag precis tårar i ögonen för att en tjej på ellen show var så duktig på att dansa. på en stång.

herregud.

det här med känslor alltså.

specifikt mina. jag har såna sjuka svängningar just nu. igår kväll kollade vi på ocean's 13 och jag skrattade så tårarna rann hela tiden. men så blev det reklam eller nåt och vi hamnade på american idol. där var det ett inslag om barn i afrika som är utsatta för malaria, och helt plötsligt satt jag och storgrät. nog för att jag kan gråta över stackars barn rätt ofta, men det känns helt sjukt när det svänger på 2 minuter.

klimakteriet?

jag saknar honom.

en gång skulle jag gå till jobbet och på den vägen ligger en skola. just då gick en man ut ur sin bil för att hämta sina barn. jag tyckte han tittade så konstigt på mig men jag fortsatte gå. så stannade han mig och sa "ursäkta, men jag måste bara säga att du är så otroligt vacker. som du ser ut nu ska du se ut jämt."

varför är han inte en konstant del av mitt liv?

operationen, en studie. del 1.

hur man kan roa sig själv när man är ensam hemma.

man kan rejsa jättesnabbt med rullstolen mellan soffan och badrummet och ropa "wiiiii!"

3½ vecka till av det här alltså...

så sjukt ägda.

läkarna tyckte att jag skulle checka ut från sjukhuset idag. idag!

linn-sjukhuset 1-0.

en himla fin kväll.

martin lagade uragod mat. twice baked potatoes med creme fraiche, fejkon (bästa grejen ever), smör och lök i och sallad och timjans- och vitlöksmarinerad brynt sparris on the side. och så godaste såsen med soltorkad tomatkräm, fetaost och basilika. nu har jag gjort en rabarberkräm vi ska äta, det lyckades jag med i rullstolen otroligt nog. martin är ute och plockar syrener för vi hittade ett saftrecept i allers (min bästa tidning). väldigt pyssliga är vi allt. och så har jag precis upplevt höjdpunkten på kvällen (dygnet), morfintabletten. tar bara en om dagen för att inte få tokig abstinens, och resten av dygnet är lite jobbigt.

nu ska jag titta till min kräm!

vad gör jag då?

poppar piller, kollar på serier, dör typ. orkar inte göra något annat än ligga som en val i soffan och glo på saker. gjorde precis saft och nu är jag helt slut. over and out.

eller, jag menar.

kill me. kill me now.

jag hade glömt hur mycket det kan klia under ett gips.

8 veckor till av det här, hallelujah!

frågade precis martin om det märks när jag tagit morfinet.

han ba "eh, ja."

kom på en grej i bilen hem.

att genom alla år har jag nog aldrig varit riktigt såhär handikappad. ibland kommer de sorgliga tankarna. men, som martin sa, det blir ju bättre för varje dag! och så finns det gulliga gubbar som kommer fram och hjälper mig när jag blivit för stel för att ta mig upp ur rullstolen. han sa att han var van för att hans mamma sitter i rullstol. and here we go with the sad thoughts again...

nu är jag på öland.

och oh my god det var jobbigt att ta sig hit men så himla värt att vara här. så upptäckte jag att jag inte kan ha några byxor eller strumpbyxor och har glömt ta med mig skor... får ta en liten shoppingtur jag inte har råd med och köpa h&m-espadriller och billiga strumpbyxor jag kan klippa sönder. så gjorde jag förra gången. nu har jag i alla fall sett martins vernissage och han är så otroligt duktig! hans klasskompisar och skolkamrater med för den delen. jag var så rörd att jag bara åkte omkring i min rullstol och grät. han är helt otrolig den där martin. sen efter en stund blev mina tår som blårosa köttbullar så då fick martin skjutsa hem mig och nu ligger jag här i soffan i pyjamas, lite hög på morfin sådär och har det rätt mysigt.

vi dokumenterade förresten en stor del av sjukhusvistelsen, kanske lägger upp ett litet bildspel.

kramar!

rastlös så in i bomben.

glad? morfin?

jag vill bara härifrån nu. vid nio åker vi väl från lund någonting. jag orkar inte rullstol längre så jag har snott en ra-rullator (typ som ett gångbord som man häver sig på med hjul) och rejsat i korridoren. pratat med lite farbröder och druckit en cola. upptäckte att tess köpt typ 10 color och ställt in i kylen. den där tess alltså. snart kommer lisabeth hit och hälsar på och arvid ska titta förbi igen också. alla är så fina för mig. min maffia, som jag sa till mamma. håret förresten, flätan är som hos en skallig 2-åring, men allt hår har tovat ihop sig högst upp på huvudet så jag ser inte riktigt klok ut. jag och tessiluringen har i alla fall pimpat mitt gips. oh yes.

när man ligger på sjukhus får man presenter.

i feel loved, minst sagt. farmor skickade kakor med hem från södertälje, tess kom med den finaste klockan i världen. martin gör precis vad som helst hela tiden vilket får mitt hjärta att nästan sprängas. simon kom med blommor från honom och hilde, och 2 böcker. han kunde inte bestämma sig för vilken, så det blev båda. en håkan nesser och en erlend loe. paula kom med pussar och kramar från hela korridoren, det var jättefint. sen kom arvid hit med ett rör chips och eftersom martin åkte iväg med mitt visakort och tess kort inte funkade skaffade han internet åt mig. gullearvid. jag kände mig så himla ful igår att jag inte ens visste om jag ville ha besök, men när arvid smsade och frågade var det svårt att säga nej, särskilt när det fanns möjligheter till pringles.

varenda litet sms och kommentar räknas, jag blir så himla glad! pussar på er alla!

här är jag.

jag trodde martin skulle skriva till er, men han missade visst det. jag är färdigopererad och klar i alla fall. inga större missöden. nu ligger jag här i min sjukhussäng med ett enormt lila gips med glitter på. trodde jag skulle få komma hem idag men icke. sen måste jag sitta i rullstolen 4 veckor istället för 2 också, och vara gipsad totalt 8. har varit på lite kasst humör över det här. nu orkar jag nog inte så mycket mer. bjuckar på några bilder på eländet iaf. och min nya klocka som tess kom hit med idag från henne och hennes familj. typ världens finaste klocka.

så här kommer det vara tror jag.

man skulle kunna säga.

att jag är extremt nervös just nu. och man skulle ha rätt. nervösast i världen känns det som faktiskt. snart ska jag hoppa in i duschen och göra rent mig med superstarkt desinfektionsmedel för andra gången. mysmys, luktar sjukhus. min hatlukt skulle jag vilja säga. och så ska vi pussa min höft hejdå, stackarn kommer aldrig bli sig lik. tänker inte gå in på de äckliga detaljerna men de måste in och rota mer än jag trodde.

och jag fastar nu. gissar på att jag kommer tycka det är jätteroligt när jag fått massa knark och ropa "känd och smal! känd och smal!" genom korridorerna på universitetssjukhuset.

vi hörs om ett par dar! so long.

blä.

nu har jag packat klart mina väskor inför de närmaste veckorna och rummet är ett enda kaos. orkar faktiskt inte bry mig.

idag på sjukan fick jag inte alls besked jag ville ha så jag har varit på ett jäkla humör hela dagen. martin muntrar upp så gott det går. det är väl bara att bita ihop och ta mig igenom det här.

tusen tack för alla lyckönskningar! kanske skriver jag något litet imorgon bitti, annars rapporterar martin hur det går. pussar!

jag älskar martin lite extra mycket.

när han är och köper sushi.

förresten, ni vet hur man blir facebook official? idag blev jag och martin sjukhusofficiella. de höll på och frågade hela tiden om jag bodde själv och hur jag ska kunna ta hand om mig själv efter operationen. vi sa att vi ska bo ihop och att martin ska hjälpa till. så nu står det i min journal att jag har en sambo.

peppen!

idag tänker jag ha mysbyxor på mig. ska bara vara på sjukhuset hela dagen. fast nu har jag varit lite smart (tycker jag) och handlat ett par byxor som egentligen inte alls är mysbyxor men de känns som det. så då blir det ju inte lika lufsigt liksom. vi hörs lite senare hörrni.

auf wiedersehen!