en gång skulle jag gå till jobbet och på den vägen ligger en skola. just då gick en man ut ur sin bil för att hämta sina barn. jag tyckte han tittade så konstigt på mig men jag fortsatte gå. så stannade han mig och sa "ursäkta, men jag måste bara säga att du är så otroligt vacker. som du ser ut nu ska du se ut jämt."
varför är han inte en konstant del av mitt liv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar