och oh my god det var jobbigt att ta sig hit men så himla värt att vara här. så upptäckte jag att jag inte kan ha några byxor eller strumpbyxor och har glömt ta med mig skor... får ta en liten shoppingtur jag inte har råd med och köpa h&m-espadriller och billiga strumpbyxor jag kan klippa sönder. så gjorde jag förra gången. nu har jag i alla fall sett martins vernissage och han är så otroligt duktig! hans klasskompisar och skolkamrater med för den delen. jag var så rörd att jag bara åkte omkring i min rullstol och grät. han är helt otrolig den där martin. sen efter en stund blev mina tår som blårosa köttbullar så då fick martin skjutsa hem mig och nu ligger jag här i soffan i pyjamas, lite hög på morfin sådär och har det rätt mysigt.
vi dokumenterade förresten en stor del av sjukhusvistelsen, kanske lägger upp ett litet bildspel.
kramar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar