det där lilla ledsna inuti.

det vill liksom inte släppa. och jag kom inte på förrän nu att det ju går att göra någonting åt det. så ett telefonsamtal till lotta, sms till kexet och massa kramar och prat med martin senare känns det lite bättre. och så fortsätter jag spela final fantasy såklart. snart ska vi åka och köpa godis också, det gör ju inte saker och ting sämre direkt.

jag blev så sugen på att mata änder, ska nog ta och göra det nästa vecka. en gång gjorde jag ett projekt om änder, det var kul. ett konstprojekt som gick ut på att min darling jonathan gick med bröd och fick 100 änder att följa efter honom.

nintendotummar.

är helt inne i gameboy-världen igen. inte pokémon den här gången, utan final fantasy. 3:an närmare bestämt. har alltid tyckt att det verkar fånigt men vem har sagt att inte jag är fånig? så nu är jag helt fast. inget tid för bloggande här inte. mina tummar är helt massakrerade och jag kommer helt plötsligt ihåg fula ord jag inte ens visste att jag kunde. men åh. så. kul.

plugg? nämen det gör jag en annan dag.

asså.

nu låter jag ju som värsta outcasten här. i'm sorry miss jackson liksom. jag blir bara lite ledsen när martin är ledsen. det börjar bli bättre dock. och inte ska jag gå här och deppa, jag har ju faktiskt världens bästa vänner. en sjöng för mig på min födelsedag idag fast det inte är min födelsedag, en frågade om jag ville åka till berlin igår, en skickar arga sms om jag inte säger hej då ordentligt innan jag lämnar korridoren och en ska rita på mitt gips. för att inte tala om mina klassisar som ger mig en välkomstparad varje gång jag dyker upp i skolan. fast man kan ju aldrig ha så många eller så bra vänner att man inte tänker på dem som inte är där. så är det ju. jag är liksom lite kär i mina kompisar.

ibland är man bissy.

igår var en tuff dag, fylld av besvikelse. lika bra att inte skriva något här då. jag hoppas att idag blir bättre.

men jag kan bli så besviken på människor som inte fattar. inte fattar att det de gör påverkar andra människor, eller skiter i det. jag är besviken på familjer som helt plötsligt inte är det längre, och att se andra familjers upplösning får mig bara att tänka på min egen. och vänner ska väl också vara lite som en familj, men när inte ens de är där då blir det rätt ensamt. och här sitter jag och undrar vad jag har gjort. det enda som hjälper då är att tänka fina tankar. till exempel att när människor som är frånvarande kommer ihåg mig igen så kommer jag stå här med de öppnaste armarna this side of texas. jag tror inte på att vara sur och ogin och dessutom preachar mina tepåsar att man aldrig vinner på negativa känslor. och är det nåt jag tror på så är det te.

och min älskade, älskade martin blir lite trött på mitt hippiesnack. men samtidigt säger han att jag inte får sluta för då skulle inte jag vara jag. det är en liten, liten del av varför jag planerar att spendera resten av mitt liv med den mannen.

underbart, underbart.

det är väl så jag kan beskriva saker och ting just nu. martin lät mig sova ut (två timmar extra!) och dukade fram te och frukost sen. snart ska vi åka och ikeashoppa, och jag ska mysa till huset lite.

fågeln kom ut ordentligt. det var en stare (sturnus vulgaris), staren sture. fast just nu misstänker jag att sture kanske är en tjej för han vill inte flyga härifrån, så han kanske har ägg i skorstenen.

herregud så tråkig man får vara. gullegull hit och dit. men det är nästan bara det mitt huvud är fyllt av. det och hidden cameras of course. ska köpa biljetten alldeles strax. jag, paula och the lovely cameras. och så kexet och daniel förstås, men mest jag och paula som kommer stå bölandes i varandras armar. i love paula. och hidden cameras.

annars har jag en del ganska roliga konsertminnen. kanske berättar något nån gång. ett involverar deportees och lars öberg.

i övrigt.

hittade en konstig apelsinläsk i förrådet. blev glad. den var från typ 1982 och inte drickbar, mindre glad. åt våfflor i solen på terrassen och skrev listor. älskar listor. och våfflor. städade huset lite, kanske fortsätter med det. funderar på att inte ha på mig mysbyxor när martin kommer hem, men vet inte om han pallar chocken. är mycket, mycket lycklig över att ha glasögonen igen. mycket lycklig. faktiskt blir jag lycklig bara av att vara här.

ser ni det där i bakgrunden där? det är havet. mitt hav.

bird is the word.

här ute på landet finns det många djur. rådjuren går omkring utanför fönstren och kaninerna hoppar omkring. jag har till och med sett en älg. i höstas när jag typ bodde här så vaknade jag på morgonen av ett jäkla hackande, och med risk för mitt eget liv gick jag ut för att ta reda på vad det var. den första dagen hittade jag det inte, men nån dag senare satt det en liten hackspett där och försökte ta sig in i huset.

och just nu dårå, ja just nu är det en fågel i öppna spisen. ganska irriterande faktiskt. den har tagit sig in genom skorstenen och vi behöver vara två för att få ut den utan att skada den eller förstöra huset så den får sitta där stackarn. jag går omkring och pratar med den men jag vet inte om det direkt lugnar ner den.

på landet hemma så har vi öppet ut från eldstaden, inga dörrar som här. så där flyger det ner fåglar ibland och bajsar i hela vardagsrummet. det är inte så trevligt.

till mitt älskade öland.

nu åker jag igen! öland är typ det bästa jag vet. jag är på öland på bilden också, vid exakt den här tiden för 2 år sen. fast på ett annat lantställe. jag är bra på att hitta folk med hus på öland. och tur är väl det.

praise the lord, hallelujah i can see!

3 månaders blindhet är över, äntligen ser jag ordentligt. himlarns skönt hörnini.

i österrike finns det chips som heter snips.

jag kollar alltid in läsk- och chipsutbudet när jag åker utomlands. österrike fick mycket väl godkänt. roligt det där tyckte jag, party-snips.

och the weirdest thing hände. jag och martin gick omkring i mq, museums quartier, när vi såg någonting fladdra på marken. så stod vi en stund och tittade på det innan vi plockade upp det. det visade sig vara en sedel. 100 euro, bara sådär. ingen var i närheten och det stod inget namn på den. vi blev så chockade att vi gick och fnittrade hysteriskt i en halvtimme sen. jag var till och med tvungen att fråga en man om det var en riktigt 100-eurosedel. så vi är 1000 spänn rikare nu, jag och martin.

koordinera mera.

det har ju varit poppis ett tag med namnsmycken. som halsband och armband med små brickor på, och på brickorna graverar man då in saker. jag såg att man kan ju göra det fast med koordinater, på nån viktig plats eller så. så då tänkte jag att åh vad gulligt, jag kan ju ha orly, flygplatsen där jag träffade martin.

men det är ju jättetöntigt. här är grejer jag skulle kunna tänka mig:

• kan ju alltid vara bra att ha koordinaterna till där jag bor, jag är ju lite vilsen.
• john belushis grav. blues brothers forever.
• kanske gömma en skatt?
• komma överens med lite folk om var vi skulle träffas ifall världen började gå under.
• platsen där jag såg mauro scocco i julas. åh, mauro.

tomorrow, tomorrow.

jag tänker inte ens gå in på hur det mås idag, jag tänker på imorgon istället. först ska jag på reflektionsmöte för att i alla fall ha varit med på det, reflektionen får komma lite senare. sen! ska jag ta tåget till mitt älskade öland och min älskade m. då blir det sushi och jag ska få handla sladdar. jag älskar sladdar och kablar. tänkte testa en ny, hdmi! mycket spännande. och ja just det, ikea kanske. jag älskar ikea också.

resten av kvällen ska väl spenderas kramandes. det är ju det vi är bäst på. nästa veckas projekt verkar bli hallongrottor. tänkte hänga med martin till verkstan och kan ha lovat hans klasskompis kakor. jaja, vad gör man inte för att vara populär?

ps. jag älskar att baka, och särskilt hallongrottor så det lär inte bli nån särskild plåga. ds.

en är ju sorglig va.

jag fick en anonym kommentar här, och bara det är ju stort. och jag tycker att man får vara hemlig, det blir ju så mycket mer spännande då. ibland är jag hemlig bara för att.

anyhoo, det stod att det måste vara jobbigt att vara sjuk så mycket, och det är det ju. jag tror inte jag har gått en hel vecka i skolan sen jag var typ 11. tänker inte skriva här exakt hur jag är sjuk för det blir ju bara sorgligt men sjuk är jag med jämna mellanrum och hela tiden. fast jag tror att det skulle kunna vara så mycket jobbigare om jag lät det, och det är jag väldigt inställd på att det inte ska bli. jag vill ha någon slags balans här i världen, karma om man nu kan kalla det det. att vissa delar är jobbiga men så blir andra så mycket bättre. jag har till exempel haft de finaste killarna i världen i mitt liv, en massiv familj och kompisar som är så himla bra att jag blir lite gråtig av att tänka på det.

när nånting blir alldeles för jobbigt ger jag mig själv en stund att må dåligt och sen tänker jag på nåt bra och det är inte så svårt. så var det med det.

ja och så har jag ju pillrena såklart. jättejättemycket piller.

onödiga fakta #3-27.

3. jag har aldrig druckit kaffe. för, usch!
4. jag kan vicka min ena tå åt alla håll, från sida till sida och inte bara framåt som det ska vara.
5. jag har aldrig vart på snusen, aldrig rökat en cigarr, hallelujah! hehe, skojar bara. men jag har aldrig rökt cigarr.
6. mitt bästa pålägg är messmör. det är jag och hurtigbullarna i norrland.
7. jag har ungefär 60+ klänningar. det är lite som en sjukdom.
8. jag har en extrem självbevarelsedrift. till exempel brukade jag älska att åka skidor och äta kött, men när jag blev för sjuk för de två grejerna tappade jag helt enkelt lusten till det. life is a funny thing.
9. jag har aldrig blivit dumpad, och jag är inte så säker på att det är en bra grej.
10. första gången jag blev full var jag 18.
11. blues brothers är min absoluta favvofilm alla kategorier.
12. vi är en extremt stor familj. på födelsedagar är vi alltid minst 30 pers, och det är om vi bara bjuder in de närmaste.
13. jag har någon slags ätstörning som det nog krävs en psykolog för att definiera och ta tag i. den går inte ut på att banta eller så, jag kan bara inte äta viss mat. till exempel mat som är för ihopgeggad eller där allting rör vid varandra eller när jag inte vet vad som är i. jag kan heller inte smaka av mat när jag lagar den. och om det finns flera sorters chips i samma skål får jag hjärtklappning. och nu är det ändå rätt okej om man jämför med när jag var liten, nu kan jag till exempel äta fisk.
14. jag har haft 4 hamstrar, eller 11 om man räknar alla bebisarna en fick. jag älskar hamstrar.
15. jag kan sjunga.
16. jag måste ha en livsplan på minst 5 år i taget, annars känner jag mig ostrukturerad.
17. jag pratar med mig själv utan att märka det, helst när jag är i en diskussion med nån annan. och jag kan byta samtalsämne mitt i en mening.
18. jag är helt enkelt väldigt, väldigt disträ.
19. jag har i stort sett fotografiskt minne och kan memorera vad som helst, men ibland glömmer jag ta på mig skor innan jag går ut. jag skyller det på medicinerna.
20. när jag är sur på människor tycker jag att de blir fula, och vice versa.
21. jag äter nästan bara ekologisk mat, det spelar fint in i mina matnojor.
22. jag har två pappor.
23. enda anledningen till att jag håller mig uppdaterad om nyheter är för att jag råkar se dem när jag går in och kollar skvallret.
24. jag blir riktigt tjurig om nån säger att jag har halvsyskon, som att det skulle vara mindre värt på nåt sätt. mina syskon är hela och rena(?) och friska.
25. jag kan skruva isär och bygga ihop en dator utan problem, det har min ena pappa bankat in i huvudet på mig.
26. om jag fick välja mellan att äta en hel chokladkaka eller bryta foten skulle jag antagligen välja det senare. antagligen. så mycket hatar jag choklad.
27. jag grät i slutet på transformers 2.

jag har döpt om tess katt också.

och faktiskt hela tess själv. katten heter slagathor nu, men man kan kalla den för släggan. jag säger "den" för vi vet inte om det är en tjej eller kille. den är så att säga ganska "självständig" fortfarande. med "självständig" menar jag vild, otam, galen.

den här heter också linnblomma nu.

man får döpa om saker, bara man vill tillräckligt mycket.

den här heter linnblomma nu.

trött. lycklig.

återkommer imorgon. har inte haft tid att sova så mycket. var nära på att däcka på planet, på en kines.

wir möchten ein wienerschnitzel, bitte.

vi är i wien, och det är pretty damn fantastiskt allting. jag lyckas prata tyska när vi är ute och svirar och det känns hur bra som helst, trodde jag hade glömt allt. men nu kommer det tillbaka! martin är i alla fall mycket nöjd med destinationen och det är jag med. igår gjorde vi shoppingstråket och fikade och hade oss, och på kvällen åt vi på en kinarestaurang med gabbi och istvan för att sen gå till nån liten bar och dricka drinkar. mys mys mys all the way. nu ska vi ge oss ut igen! först blir det mq, museums quartier för frukost och sightseeing. sen ska vi äta schnitzel på nån pianobar.

auf wiedersehen!

redo?

redo.

det började med pistagenötter.

för ett år sen idag var jag i paris. jag hade haft en ganska stressig dag med att fixa massor och att hinna med plan och så vidare. när jag väl kom in i departurehallen på flygplatsen var det smockfullt med människor och jag hade lyckats glömma min handskena i säkerhetskontrollen. inte en så bra dag med andra ord. men jag fick snällt sätta mig ner på golvet och vänta på boarding. när vi skulle gå på planet fick vi gå ut på asfalten och sen uppför trappor till flygplanet, och när jag stod nedanför trappan såg jag en man högst upp vända sig om och le. jag kommer ihåg att jag undrade vad han log åt. när jag väl kom på planet valde jag plats enligt mina vanliga maniska tendenser, långt bak för då är det störst chans för överlevnad vid krasch men inte längst bak för där kan man inte fälla stolarna. det blev rad 32 och eftersom det var massor av folk bakom mig slängde jag mig ner på en plats. när jag såg mig om efter en stund satt han där bredvid mig, martin. skäggig och dan men med en glimt i ögat som jag fastnade för direkt. planet var försenat ropade de ut i högtalarna och vi satt och läste våra böcker (jag russell brand, han gomorra) och jag åt pistagenötter. jag ville ju inte vara otrevlig och dessutom var nötterna äckliga så jag bjöd honom på några. sen började vi prata, och sen slutade vi aldrig prata. vi pratade oavbrutet i 2½ timme och delade med oss av saker man vanligtvis inte berättar för en främling på ett flygplan. han har berättat efteråt att han började bli kär i mig redan då, och jag kan tänka mig att det var därför han inte ville berätta om japanen i paris. det kröp på mig lite, för att helt plötsligt slå mig med full kraft den 1 maj och sen dess har jag inte kunnat sluta tänka på honom. och det tog inte särskilt lång tid för någon av oss att glömma japaner i paris och blekfisar i lund, det var liksom bara självklart att avsluta allt annat som kanske var på gång.

jag kände nog på mig på flygplanet att något speciellt hade hänt, annars hade jag nog inte tagit kort på en människa jag inte kände. det finns ju bättre kort, men det är det första. och det finns bättre kort än det precis ovanför också, men det är väldigt speciellt för mig. den här dagen är väldigt speciell för mig.

mitt i ett äventyr.

imorgon ska jag ge mig iväg på äventyr. stora äventyr. jag ska ta med mig martin till en hemlig och spännande plats. för att ta sig dit måste man åka flygplan. martin vet inte vart vi ska, men han har fått några ledtrådar. en av dem är att det finns en drink döpt efter stället, en mycket bra och klurig ledtråd. jag tror att det kommer bli en bra och spännande resa, med massor massor massor av kärlek. tills dess ska väl deppen från idag ha släppt och jag kan vara bara lycklig. åh, vad jag längtar, till att få flyga flygplan, utforska en vacker stad, kyssa martin på flygplatsen och vara sådär löjligt kär.

bilden visar stället vi ska åka till, fast för länge sen. fint är det i alla fall.

blasch.

känns som att jag mest gnäller här. men idag är jag på ett jäklarns humör. den här infektionen som läkarna tyckte inte behövde behandlas har spridit sig till lungorna nu. awesome! så ingen sömn och ingen ro och ingen skola. tur att vi har förstående lärare iaf. inte hinner jag gå till doktorn heller för imorgon reser jag iväg. enda lösningen: bli frisk till imorgon.

men jag kan ligga ihopmyst här i min säng och tänka på var jag var för ett år sen. på när en gubbe raggade på lotta och jag blev sur för att han inte raggade på mig. och hur jag lyckades få den gulliga nattportieren att ge oss en rundtur i källaren. och såklart maten, och solen! och hur vi trodde att vi åkte båt på seine men istället fick slussa i saint martin 22 gånger och åka i en halvtimme i en kall tunnel. vi gjorde såklart det bästa av det och tog 100 bilder på snyggingar längs floden. good times!

jaha.

insomnia, kul kul. kommer vara ett lik i skolan imorgon. jaja, det är väl bara att blunda igen och tänka på falafel.

pyssel #2.

nu har jag pysslat lite igen. fick låna en symaskin så jag slängde ihop den här till martin. vi har någon slags ettårsdag på fredag och även om han redan fått sin present som var allahjärtansdagspresent, födelsedagspresent och anniversarypresent så är det ju kul med nåt på själva dagen sådär. det är alltså till hans dator, och jag har sytt på sidenband som håller fast elsladden.

jag är ganska säker på att han inte läser det här. jag har ju hans dator liksom. annars: varsågod älskling!

åh, champs elysées.

nu ett lite roligare inlägg. idag är en stor dag. min älskade lottapotta fyller år. på bilden är vi i paris, det är exakt ett år sen. och oj, vilken resa. av så många olika skäl är det nog den bästa resan i mitt liv. paris i mitt hjärta. vi bodde på ett skabbigt hotell i de värsta prostitutionsdistrikten men det var så mycket spännande människor! och så kunde vi leka horbingo. precis innan det faktiskt blev 17 mars, vid tolvslaget, så stod vi vid eiffeltornet efter världens längsta promenad och så exakt när lotta fyllde år så började eiffeltornet glittra som ett tivoli. nu när lotta ringer mig så spelas champs elysées. så himla passande.

grattis min älskling, något bättre än du finns inte.

gomörga.

skulle vara så himla härligt att vakna nån dag och inte känna mig som en påse bajs. typ kunna sträcka ut armbågarna och knäna och kanske vrida på huvudet och böja handleder och fingrar, och inte behöva äta massa piller till frukost för att bli i skaplig form. inte för att det är jobbigt eller så att må som en påse bajs, skulle bara vara kul att se hur det är på den andra sidan. tack på förhand.

bamboo.

jag är relativt säker på att jag inte kan leva utan en sån här. så det får nog bli en sån snart. och jag menar, jag behövde ju inte betala för glasögonen så det är ju som att den blir gratis. faktiskt. och jag måste ju fira att jag fyller 23 och ett halvt. och att lotta fyller 24, och jonathan 25. och att andreas kommer hem. allt det måste jag fira. och tänk så fina grejer jag kommer rita!

den som gapar efter mycket välter ofta liten tuva, om och om igen.

dagens ord: ordspråkstourettes. det är nog det lakritstrollet har, och då vill ju jag också ha det. ska nog börja slänga mig lite mer med ordspråk. jag menar, det finns ju ett för varje situation. just nu kommer jag dock bara på snuskiga och dem kan vi ju bara låta bli. ett annat bra ord är eljest. det fick jag in i mina föreläsningsanteckningar idag. ingen som ser, men jag vet. älskar ord.

jag hittade ingen bild på lakritstrollet, fick bli en på fred asp istället. det är ju ändå honom jag identifierar mig mest med.

långsamt det kan gå, men lär oss vi gör ändå. kunskapen blir stor.

idag i skolan har vi ropat saker läraren ska skriva på tavlan, spelat boule och skrivit en haiku. universitetsstudier på högsta nivå. älskar att gå i skolan.

pang-pang-pangea!

här får man skjuts till skolan minsann, jo jag tackar jag. *lyxlirare*

blomster. fast inte riktigt än.

jag har en liten odling här på mitt korridorsrum. det finns basilika, persilja, solror, pysslingkrage, smultron, bönor och nån blomma som jag inte kommer ihåg vad den heter. och avocado också! höll jag på att glömma. om man inte har några husdjur får man ha växter istället. nu ska jag bara försöka att inte ta död på dem.

pyssel #1.

jag gillar att pyssla, typ mer än något annat i hela världen. jag är just nu i full fart med att klura ut hur jag kan kombinera mitt yrkesval med pyssel. typ rehabilitera kriminella och drogmissbrukare genom pyssel? aja, en av de senaste grejerna jag gjorde är den här. jag kallar den örhängaren och inbillar mig att jag uppfunnit den. det är en stor bit aidaväv (sån som man syr korsstygn på) och så har jag säkrat den med raksöm runtom och broderat dit ett litet hjärta. sen hängde jag på en massa örhängen och spikade upp den på badrumsdörren. himla fint blev det.

them crooked vultures.

fick reda på att them crooked vultures kommer till peace & love och blev tokglad. sen ba "men jag ska ju opereras precis innan, då kan man inte gå på festival!" och sen ba "som att jag bryr mig" så nu kommer ju jag vara coolast på konserten i min rullstol. då får man komma upp på en sån där häftig rampgrej. och faktiskt missade jag ju dave en gång på grund av en steloperation, kan bara inte göra det en gång till. funkar inte.

så förutom det lägger jag idag in det här i min ipod: florence + the machine, first aid kit, salem al fakirs nya, hidden cameras nya och säkert en del annat jag hittar.

lite tankar inför den här dagen.

reflektionsmöte snart, kan inte påstå att jag är hundra procent förberedd. blir till att sitta på bibblan lite innan.

någon gång i framtiden önskar jag att jag kunde vakna på morgonen och vara pigg, i stället för halvdöd.

jag skulle vilja slippa den här eländiga handledsskenan, alternativt sy om den. hur kan man göra det?

jag tycker att det är alldeles för lång tid mellan nu och ikväll, när martin kommer hit.

pyjamas, kära pyjamas. how i love you.

fragmentarisk smärta.

jag har lite inflammationer för tillfället. en av dem sitter i diafragman, och det medför en del grejer som typ knäppa hickningar och så gör det ont och jag kan inte sova. går väl över snart. under tiden tänker jag skylla på det när jag målar naglarna helt utanför. i den fina lådan har jag alla nagellacken och min lilla nageltork och annat krafs man kan behöva.

lite epilepsi med det, tack.

förutom alla mina vanliga schyssta sjukdomar så får jag lite epileptiska anfall då och då. men mest känningar som inte utvecklas till anfall. när man får såna här kan man få sinnessensationer som till exempel att man ser auror eller hör konstiga saker. jag får lukthallucinationer, typ som jättestarkt rengöringsmedel. hur himla kul är det? nitlott. det här är saker jag skulle kunna tänka mig istället:

• att alla runt omkring mig ser ut som superhjältar. jag vet ju vad martin skulle vara. hulken!
• höra musik som jag sen skriver ner och blir multimiljonär på.
• höra gud, skulle ju kunna vara kul att höra vad han/hon/den/det har att säga. det sägs ju att jeanne d'arc hade epilepsi och att det var under anfall hon trodde att hon hörde gud.
• se auror på folk i olika färger och sen bli spåtant. jag har ju redan looken lite inne med långt trassligt hår och crazy eyes.
• att tiden saktar ner jättemycket så jag hinner med en massa tänkande. som det är nu kan jag ju inte tänka alls under mina små hallucinationer.
• regelrätta hallucinationer, lite som en tripp. fast det skulle nog inte hålla i längden.

a girl can dream.

eller ja.

typ såhär tjejig är jag just nu. martins tröja, martins byxor, smink kommer inte på fråga och jag skulle heller aldrig få för mig att göra nåt åt håret en hemmasöndag.

jag och mina 13 män.

läste lottas blogg, hon skriver om att bo i ett hus fullt av män och hur hon på nåt sätt har kommit in i det här manliga (om man nu kan kalla det det i dessa jämställdhetstider), som sport hela tiden, öl hela tiden och massa rapar och fisar. så då började jag tänka lite på mig själv. jag har ju bott med 13 män nu i ett halvår. det är 6 tjejer inklusive jag som bor här men det är 3 som faktiskt är här. och jag tror faktiskt att jag är helt tvärtom, jag har nog blivit mycket tjejigare sen jag flyttade hit. självklart mekar jag fortfarande med datorn och jag har ju självklart flest verktyg av alla men jag står och bakar hela tiden, och pysslar om mina killar. jag fixar och trixar och pysslar mest hela tiden. fast sen är det väl som vanligt så att jag står för det mesta av rapandet. inte fisandet dock, tjejer fiser inte.

...fortsättningen.

ja just det, pizzabudet kom med vår pizza och supposed falafeltallrik. men det visade sig vara en kebabtallrik! och det går ju inte alls, så jag fick ringa det lilla budet och han kom tillbaka en kvart senare med falafeln. vi fick behålla kebabtallriken utan kostnad och dessutom en gratis dricka.

men det bästa av allt, jag kunde säga till ordentligt om vitlökssåsen och mm så bra det blev!

slemmet kom bara tvåa.

men i mitt hjärta är han etta.

hum hum från hummusen.

nu har jag gjort den godaste hummusen jag någonsin ätit tror jag. stavas det hummus förresten? jag orkar inte googla. det blir mycket kikärter idag, har beställt falafeltallrik från onlinepizza.se. fantastisk uppfinning. fast nu kom jag på att jag kanske inte får vitlökssås till, ve och fasa. jag är ju noga med min mat. för att inte säga manisk, matmanisk.

en gång skulle mitt kära exkex arvid och jag ha picknick i botaniska trädgården. han köpte med sig mackor från subway och det var ju jättesnällt, det var bara det att han inte frågade mig vad jag ville ha på. så han kom där glad i hågen med en smörgås med ranchdressing på, och jag fick tokkämpa för att hålla tårarna tillbaka. jag hade ju inte valt ranchdressing och jag visste ju inte hur det smakade. det är helt otroligt vilken ångest jag får av sånt, och det är helt otroligt vad störd jag kan vara. historien slutar i alla fall med att jag gillade ranchdressingen och tog det på mina mackor i fortsättningen. slutet gott, allting gott. fast kanske inte såsen de har haft på min falafeltallrik.

sömnbrist javisst.

korridoren ovanför mig heter b3. allt hat jag någonsin skulle kunna känna i min trötta kropp riktas mot b3. vid halv fem somnade jag inatt men jag vet inte om de hade slutat festa ens då, tror inte det. och det här är väl kanske 10e vardagsnatten på en månad som det är såhär. min badrumsdörr liksom vibrerade när man tog i den.

idag struntar jag i alla måsten och lyssnar på first aid kit. lite plåster för själen liksom.

opretanshositet, jo jag tackar jag.

jag skulle vilja vara pretto på ett väldigt opretto sätt, tack på förhand, det var allt. bara en tanke, en i ledet av tankar om att bli hefftig.

tjockis on the run.

"kom igen din tjockis, du behöver en promenad" sa jag till arvid och så gick vi till konsum (ehm jo, jag sa faktiskt så. man får det). jag kanske borde ta tag lite i min fobi för att handla själv. just mat också. först blev jag lycklig över billiga tacos (tack vare lånat medmera-kort), men sen blev jag jättearg över tomatpriserna. jag tycker det är så himla härligt att mitt liv är så spännande. vem vet vad som händer härnäst? kanske konsum har extrapris på ekologiska morötter. *pirrig*

dagens gråt.

om 42 dagar my loves.

om 42 dagar kommer jag gråta, quite sure of it. då ska jag lyssna på/titta på/insupa/älska hidden cameras. första draget med en stråke och mascaran kommer snyggt pryda min urringning. så många minnen, så mycket kärlek.

onödiga fakta #2.

en gång blev jag nästan kidnappad. true story. på en finlandsfärja, i en hiss. men eftersom jag var 20 kilo kax och 5 kilo street smarts på den tiden så tog jag mig ur den situationen. 5 år gammal. alltid nånting att vara stolt över.

joan jett hänger tvätt.

hysteriskt rolig sida, lou reed i tweed.

annars då? bilen går bra? jag har väl egentligen ganska mycket att göra, men det känns som att jag är helt sysslolös, så rummet har blivit lite ommöblerat och tokstädat och jag fortsätter nog med det idag. ska nog skruva isär en klädställning jag satte ihop fel och skruva tillbaka den rätt. mitt liv är tråkigt, så den här bloggen blir ju också rätt tråkig. nya tag snart!

jag ser mig själv som töntig, men egentligen är jag nog töntigare.

jag kan gå in på the sartorialist och tänka "den vill jag vara", "den vill jag vara", "den vill jag vara" medan jag sitter där i mina mysbyxor och rufshåret som inte blivit borstat på en vecka eller fem. jag köper kläder som jag tycker är fina och som jag tänker att det kan bli nåt bra av men efter tre användningar känns de lika töntiga som allt annat. nog kan jag vara artsy, men det är nog för att jag aldrig riktigt tänker efter vad jag tar på mig och hur kan man inte vara avvikande då? men jag vill vara sådär genomtänkt snygg. veta precis vad som blir snyggt till vad och hur man ska "accessoera" som det så snyggt heter.

på bilden: martin och jakob åkte iväg med min jacka, så jag fick gå runt i belgien med 4 lager kläder. artsy is not an art form, it's an accident.

om jag fick gifta mig med en video.

eller ligga med en sång.

hallelujah.

datorn fungerar! datorn fungerar! datorn fungerar! 909 kr senare. men vad gör det att äta nudlar när jag kan facebooka, blogga, kolla på film, allt! *glücklich*

mamas and tapas.

idag ska jag äta tapas för första gången. stora grejer på gång nu. marinerade kronärtsskockshjärtan, färskostfyllda paprikor, vitlöksräkor och friterad potatis med dressing. och ifall vi inte blir mätta kör vi lite vitlöksbröd och chirre på det. sen ska jag försöka övertala märta att kolla på bara exakt det jag vill kolla på, kommer säkert gå asbra. han är så formbar min martin.

på bilden har vi erving goffman. han är inte riktigt min vän.

hexadecimal #45701b.

jag älskar grönt. och jag älskar skogen. när jag blir stor ska jag bo i skogen, i gröna rum i ett torp. jag ska ha stor tomt och grönsaksland och jag ska baka jämt och allt ska vara perfekt. jag ska ha en hund och en katt och kanske en get. jag ska ha ett jättefint gästrum där alla får komma och bo och så ska jag ha en martin.

onödiga fakta #1.

jag är släkt med peter stormare på nåt vänster. jag vet verkligen inte hur, jag vet bara att jag är det. jag vilar tryggt i den förvissningen.

premiär.

hrm, host host. *prestationsångest*