asså.

nu låter jag ju som värsta outcasten här. i'm sorry miss jackson liksom. jag blir bara lite ledsen när martin är ledsen. det börjar bli bättre dock. och inte ska jag gå här och deppa, jag har ju faktiskt världens bästa vänner. en sjöng för mig på min födelsedag idag fast det inte är min födelsedag, en frågade om jag ville åka till berlin igår, en skickar arga sms om jag inte säger hej då ordentligt innan jag lämnar korridoren och en ska rita på mitt gips. för att inte tala om mina klassisar som ger mig en välkomstparad varje gång jag dyker upp i skolan. fast man kan ju aldrig ha så många eller så bra vänner att man inte tänker på dem som inte är där. så är det ju. jag är liksom lite kär i mina kompisar.