det började med pistagenötter.

för ett år sen idag var jag i paris. jag hade haft en ganska stressig dag med att fixa massor och att hinna med plan och så vidare. när jag väl kom in i departurehallen på flygplatsen var det smockfullt med människor och jag hade lyckats glömma min handskena i säkerhetskontrollen. inte en så bra dag med andra ord. men jag fick snällt sätta mig ner på golvet och vänta på boarding. när vi skulle gå på planet fick vi gå ut på asfalten och sen uppför trappor till flygplanet, och när jag stod nedanför trappan såg jag en man högst upp vända sig om och le. jag kommer ihåg att jag undrade vad han log åt. när jag väl kom på planet valde jag plats enligt mina vanliga maniska tendenser, långt bak för då är det störst chans för överlevnad vid krasch men inte längst bak för där kan man inte fälla stolarna. det blev rad 32 och eftersom det var massor av folk bakom mig slängde jag mig ner på en plats. när jag såg mig om efter en stund satt han där bredvid mig, martin. skäggig och dan men med en glimt i ögat som jag fastnade för direkt. planet var försenat ropade de ut i högtalarna och vi satt och läste våra böcker (jag russell brand, han gomorra) och jag åt pistagenötter. jag ville ju inte vara otrevlig och dessutom var nötterna äckliga så jag bjöd honom på några. sen började vi prata, och sen slutade vi aldrig prata. vi pratade oavbrutet i 2½ timme och delade med oss av saker man vanligtvis inte berättar för en främling på ett flygplan. han har berättat efteråt att han började bli kär i mig redan då, och jag kan tänka mig att det var därför han inte ville berätta om japanen i paris. det kröp på mig lite, för att helt plötsligt slå mig med full kraft den 1 maj och sen dess har jag inte kunnat sluta tänka på honom. och det tog inte särskilt lång tid för någon av oss att glömma japaner i paris och blekfisar i lund, det var liksom bara självklart att avsluta allt annat som kanske var på gång.

jag kände nog på mig på flygplanet att något speciellt hade hänt, annars hade jag nog inte tagit kort på en människa jag inte kände. det finns ju bättre kort, men det är det första. och det finns bättre kort än det precis ovanför också, men det är väldigt speciellt för mig. den här dagen är väldigt speciell för mig.