en är ju sorglig va.

jag fick en anonym kommentar här, och bara det är ju stort. och jag tycker att man får vara hemlig, det blir ju så mycket mer spännande då. ibland är jag hemlig bara för att.

anyhoo, det stod att det måste vara jobbigt att vara sjuk så mycket, och det är det ju. jag tror inte jag har gått en hel vecka i skolan sen jag var typ 11. tänker inte skriva här exakt hur jag är sjuk för det blir ju bara sorgligt men sjuk är jag med jämna mellanrum och hela tiden. fast jag tror att det skulle kunna vara så mycket jobbigare om jag lät det, och det är jag väldigt inställd på att det inte ska bli. jag vill ha någon slags balans här i världen, karma om man nu kan kalla det det. att vissa delar är jobbiga men så blir andra så mycket bättre. jag har till exempel haft de finaste killarna i världen i mitt liv, en massiv familj och kompisar som är så himla bra att jag blir lite gråtig av att tänka på det.

när nånting blir alldeles för jobbigt ger jag mig själv en stund att må dåligt och sen tänker jag på nåt bra och det är inte så svårt. så var det med det.

ja och så har jag ju pillrena såklart. jättejättemycket piller.