lördag 19 juni 2010

konsten att vara en kluns.

på 2 veckor har jag nu ramlat ur min rullstol 3 gånger. tre. idag voltade jag baklänges över en tröskel och låg sen som en sköldpadda med gipset i vädret och ojade mig tills martin kom farandes och hjälpte mig upp. nu känns det som att halva armen (som tog vägen via dörrkarmen ner på golvet) är ett blåmärke. fast det är nog bara en fjärdedel. men det känns som halva. en fjärdedel är rätt mycket det med i och för sig. det i kombination med de andra 2 gångerna jag har ramlat, de gånger jag har lyckats klämma händerna mellan stolar, väggar och rullstolen, och när jag slagit benen i rullstolen när jag tagit mig i och ur den resulterar i att jag är rejält mörbultad nu. ja och så går jag på jättestarka blodförtunnande också så hela jag är en bula och ett blåmärke. har ett blåmärke bredvid en av mina tatueringar i exakt samma form som tatueringen nästan. ska ta kort och visa.

fast det här är ju egentligen inget ovanligt, jag gör illa mig jämt. är ganska känd för det i min bekantskapskrets. blir bara något jobbigare med nyopererade ben.

klagoblogg, det är vad det här är. fy.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar