oftast när jag kollar på oprah handlar det om något hemskt och jag sitter där och gråter. nu hittade jag ett avsnitt som var en glee-special (älskar glee!) och det är ju inte alls hemskt, men tårarna rinner ändå. jag behöver väl bara se oprahs ansikte för att gråta. herregud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar