pratade med martin för en stund sen och vi kom fram till att jag nog får ligga på sjukhuset rätt mycket själv. ångesten över allt det här är nu på topp och gör det lite svårt att koncentrera mig på allt jag ska göra och plugga. martins förslag är i alla fall att jag ska göra ett facebookevent över de dagarna där jag är ensam och be folk hälsa på mig då. det kanske är en bra idé. och för dem som kanske är lite nyfikna på hur allt gått sen precis efter operationen så kommer martin skriva det här på bloggen. en gästbloggare, så himla proffsigt!
jag är medveten om alla människor som är ensamma, och som går igenom alla stora jobbiga saker som till exempel operationer ensamma. mitt hjärta värker verkligen för dem. jag har bara haft sån tur att jag alltid haft massivt stöd omkring mig. sen är det alltid tufft att vara långt hemifrån familjen när man går igenom sånt här, men jag vet att jag klarar det för jag har gjort det förut, om än kanske inte i samma omfattning. och faktiskt vet jag ju att jag har världens mest otroligt bästa vänner som säkert kommer liva upp saker och ting för mig. det var det om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar