äsch, kunde inte somna om.

här är min måndag:

började få ont i nacken igår och det var värre imorse, hade knappt kunnat sova någonting. men jag gick till min tenta i alla fall och gjorde första delen. när jag började skriva på andra delen så kunde jag inte ens titta ner på bordet längre utan att det blixtrade för ögonen. det var bara att gå. ringde min reumatologiavdelning och när de ringde upp sa de att jag skulle åka till akuten direkt. där var lisabeth så himla gullig och mötte upp mig och hängde med hela dagen. när jag anmälde mig i luckan så fick jag komma in till ortopedakuten direkt och blev tittad på. där hade jag feber visade det sig och konstiga utslag så helt plötsligt fick de en himla fart. fick komma till medicinakuten istället och där berättade en läkare för mig att jag hade hjärnhinneinflammation, nu gällde det bara att ta reda på vilken sort, genom ryggmärgsprov och blodprov. aj. sen kom en infektionsläkare och tittade på mig och tyckte inte alls att det verkade vara hjärnhinneinflammation utan ville vänta på provsvaren innan de lade in mig. jag var rätt ifrån mig vid det här laget. så tog de det här ryggmärgsprovet (svimmade typ på kuppen, 3 försök tog det!) och sen fick jag vänta. efter några timmar kom proverna tillbaka och visade inte på någonting. jag har nackspärr helt enkelt. febern och utslagen var lite mer svårförklarliga. men hela tiden hade jag tanken att jag känner min kropp, jag vet om nånting stort är på gång, och här finns ingen hjärnhinneinflammation. tanken hela dagen har varit "det kan inte vara någonting, för jag måste få göra min operation." dock har jag så ont i nacken att spypåsen får vara nära till hands hela tiden. jag har alltså så ont att det är kräksvarning.

men otroligt fina lisabeth var med mig hela dagen och var så himla bra, och bästa bästa arvid var med på sin lunch och sen när han slutat. när vi satt där alla tre och jag fick sitta och titta mittemellan de två för att jag inte kunde röra på nacken så hade jag det faktiskt ganska trevligt. jag har helt enkelt världens bästa vänner, och jag har helt slutat oroa mig för att jag ska behöva vara ensam på sjukhuset sen. paula skickade småsura sms till mig om att jag inte skulle ha åkt till akuten utan henne, och hon har berättat att hon ska minsann sitta på sjukhuset dag ut och dag in. lisabeth har bokat in sig på hela helgen när martin är borta, för det tycker hon minsann bara är kul. arvid tvivlar jag på att han kan hålla sig borta, inte när det finns gips att rita på och mitt knarksvamlande att lyssna på. och sen kommer mitt livs stora kärlek faktiskt vara där större delen av tiden, det är liksom det bästa smärtstillande som finns.

nu har jag lyckats sova en del och sitter här med värkande huvud och nacke och utslag efter plåster och ond rygg och dricker tranbärsjuice. och allt är ändå rätt okej, för jag har inte hjärnhinneinflammation.

och tentan då? nailed it!