imorgon är det ett halvår sen min kära kära vän tänkte sin sista tanke. vi gråter fortfarande jag och tess, mest varje dag. han var hennes livs stora kärlek. när min och martins resa började förra fredagen så blev saknaden så fysisk när vi rullade på färjan att jag knappt kunde gå ur bilen. jag kunde bara gråta. det var ju meningen att han skulle vara med.
ibland händer det omöjliga.
för en månad sen gav min morfar upp kampen mot sin sjukdom. han var 70 år gammal och helt fantastisk.
jag har inte plats för all sorg.
i lördags fick jag ett sms. från min älskade lillebror. "flickan jag älskar dog inatt".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar