när världen säger till dig vart du ska.

En gång var jag i Belgien utan jacka. Hade jag inte varit i Belgien då hade jag nog inte varit här nu.

Det är så mycket som oroar mig. Jag är en oroare. Den här resan har oroat mig mer än vanligt till och med. Det har varit så många svängar fram och tillbaka. Först var tanken socionompraktik, men så blev det ju inte. Sen vaknade Martin en morgon och bestämde att han skulle åka till Korea i 3 månader utan att diskutera det med mig. Till slut bestämde vi oss för att åka tillsammans och jag skulle hitta på något där att göra. Keramikern som han skulle hälsa på slutade svara på mail och allting var väldigt osäkert. Då skapade jag en plan B. Sydostasien, backpacking. Men så hörde keramikern av sig och det blev Sydkorea. Men då var jag så inställd på Thailand med omnejd att jag blev ledsen bara av att tänka på det. Det blev Martin också och tyckte inte jag skulle följa med om jag inte skulle ha kul. Många tårar senare hittade jag mitt meditationsretreat och bestämde resan utifrån det. Och Martin bestämde sig för att hänga med första veckan.

Men det har varit så mycket annat som kommit i vägen. Räkningar och oväntade utgifter, sjukdomar, vad jag ska leva på där, vad jag ska göra när jag är där, vem som ska passa katten, hur jag ska göra med post och så vidare.

Jag bokade allting med med avbeställningsskydd, för säkerhets skull. Och helt plötsligt faller allting på plats. Alla räkningar är betalade, de som kommer sen är antingen på autogiro eller så får mina föräldrar skicka infon till mig på mail, de tar min post. Har hittat en jättehärlig tjej som passar Lola (det är den tuffaste biten av allt). Idag ringde försäkringskassan och berättade att jag kommer få en ordentlig summa innan mars är slut. Och när jag kommer till Kambodja har jag antingen möjlighet att arbeta som dagisfröken/lärare, eller att vara volontär. Dock har jag lite svårt för de här volontärorganisationerna som gör fattigdom och föräldralösa barn till en gimmick. Nej då jobbar jag hellre med lön, lär ut säljskills och engelska på turismskola och skänker pengar. På så sätt får de mer möjligheter att själva förbättra sin situation. Kunskap och hårt arbete är vägen ut ur den mesta skiten.

Jag fick ny medicin som jag inte tyckt hjälpt alls men nu helt plötsligt har jag legat på under 38 graders feber två dagar idag. Jag kommer inte ens ihåg när det hände sist. Så allting pekar på att det är precis det här jag ska göra.